Hormonernas krig

Just nu är inte livet helt enkelt för mig och min lilla familj. Jonas får ta emot mycket skit som han absolut inte förtjänar eftersom jag inte mår bra.Nu har jag ju slutat amma och kroppen har nog gått tillbaka till sin "grundinställning" hormonmässigt vilket innebär att jag har ett rasande humör, finnar som vilken tonårspojk som helst och på tal om tonårpojkar så har min skäggväxt kommit igång igen också och som gräddan på moset så har allt överskottsfett sakta men säkert börjat emigrera mot midjeregionen.
Nu först inser jag hur himla bra allt varit under graviditeten och ammningen. Till råga på allt så lider jag av ett ständigt dåligt samvete eftersom jag bråkar oavbrutet med Jonas, skäller på hundarna och orkar hälften av allt jag vill.
Jag har en tid på KKM men det är först om en månad och jag kan knappt bärga mig innan jag får börja med mina p-piller, för då blir livet lättare. Känner mig så besviken eftersom jag vill njuta av sista tiden av min mamma-ledighet men just nu känns det bara besvärligt!