I helgen har jag och lilla familjen varit i Östersund, hos pappa/morfar. Vi har, allt som allt, haft en mysig helg men Joel har verkligen tärt på mig. Han har aldrig varit så klängig som i denna helg. Jag håller tummarna att det är något övergående som han går igenom. Det har verkligen bara varit jag som dugt och det tär!
Min egen teori är att det beror på att gåendet är nära förestående och därav osäkerhet och otrygghet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar